Sanne. Ăverlevaren. Ănglarnas berg 1/5
10/2024
En gĂ„ng en stigande stjĂ€rna i skidvĂ€rlden, var Sanne kĂ€nd för sin elegans och skicklighet i backarna. Men en dag förĂ€ndrades allt. Snö som rasade. SkrĂ€mmande tystnad. Fotsteg ovanför henne. Ăven om Sanne snabbt blev rĂ€ddad, orsakade lavinen posttraumatiskt stressyndrom, vilket tog bort all glĂ€dje hon en gĂ„ng fann i skidĂ„kning. I det första avsnittet av "Mountain of Angels", se hur Sanne kĂ€mpade sig tillbaka till att uppleva bergen sĂ„ sĂ€kert som möjligt.
Mountain of Angels: en lokal freeride-serie
Det faktum att Engelberg betyder 'Ănglarnas berg' kan inte vara en slump. Den schweiziska freeride-mekkan Ă€r kĂ€nd globalt för sina stora linjer, konsekventa snöfall och legendariska bergskultur. I en serie av fem lokala avsnitt berĂ€ttar vi historierna om vĂ„ra Ă€nglar. Sex freeride-Ă„kare delar sina liv med oss, var och en med sin unika koppling till platsen, sina individuella upplevelser, fĂ€rdighetsnivĂ„er och tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt.
Om Sanne
NĂ€r Sanne Mona flyttade till Engelberg tog hon inte ens med sig skidor. I sin första skidkarriĂ€r gjorde svenskan frĂ„n Ă re sig ett namn inom puckelpistĂ„kning, men misslyckades knappt med att kvalificera sig för det svenska Europalaget och ville ge upp sin professionella karriĂ€r av frustration - tills hon fem Ă„r senare upptĂ€ckte de fantastiska djupsnöbackarna i Engelberg. Sanne minns passionen och glĂ€djen i skidĂ„kning. Och startar sin andra skidkarriĂ€r: som friĂ„kare. Sanne deltar för nĂ€rvarande i Freeride World Tour Qualifiers och tĂ€vlar mot de bĂ€sta i scenen. DĂ„ intrĂ€ffar olyckan: Sanne fĂ„ngas i en lavin, rĂ€ddas snabbt, men lider av konsekvenserna i form av posttraumatiskt stressyndrom. I intervjun som följer med filmen ger Sanne ytterligare insikter i hur hon har kommit till rĂ€tta med traumat.Â
"Det var mer som en 'vem kommer att vinna'-situation. Kommer rÀdslan att vinna eller kommer jag att vinna?"
Sannes personliga resa genom lavinöverlevnad och ÄterhÀmtning
Vad hÀnde egentligen den dagen?
Vi var ute pĂ„ en fotografering i Engelberg. Vi hade ett riktigt trevligt gĂ€ng; det var en vacker dag, med 50 centimeter nysnö. Vi visste att det skulle bli lite riskabelt eftersom det var första dagen efter snöfallet. Vi Ă„kte upp till Jochstock-liften och gick upp dĂ€rifrĂ„n. SĂ„ vi tog av oss skidorna, pratade lite, och min vĂ€n gick först, sedan följde jag efter honom. Det var kanske fyra meter mellan oss. NĂ€r terrĂ€ngen blev brantare tog han ner skidorna frĂ„n axlarna och började anvĂ€nda isyxan. Vid första skidtaget hörde jag "Whumph", och allt gick bara superfort.Â
Kom hela den olyckan frÄn ingenstans? TÀnkte du pÄ den sÀkerhetsaspekten?
Nej, jag förvÀntade mig det inte alls. Jag hade bott i Engelberg i tvÄ Är innan olyckan. Jag trodde att jag hade koll pÄ allt och visste allt om vad som kunde hÀnda. Men det gjorde jag inte.
Kan du minnas nÄgot om detta ögonblick?
Jag minns "Whumph" och kÀnslan av att inte stÄ pÄ nÄgot. Det kÀndes som om en matta hade dragits undan under mina fötter. Du har inget att stÄ pÄ. Efter det minns jag ingenting. Allt Àr svart tills jag inte rör mig lÀngre. Jag insÄg att jag sitter fast under snön. Jag kan inte röra mig. Jag hörde nÄgon skrika, sedan insÄg jag att det var jag. Jag sa till mig sjÀlv att sluta skrika eftersom jag visste att jag mÄste spara syre. Vilken konstig tanke.
"Jag sa till mig sjÀlv att sluta skrika eftersom jag visste att jag mÄste spara syre. Vilken konstig tanke."
Hur lÀnge var du under snön?
Jag var inte under snön lÀnge. Jag kunde kÀnna nÀr de undersökte och trÀffade min stövel. Jag hörde dem gÄ ovanför mig och prata. Jag kunde uppenbarligen inte se mycket, men jag hörde rösterna. Jag visste att allt skulle bli bra. De grÀvde fram mig.
Hur lÄng tid tog det för dig att inse att det var nÄgot du verkligen behövde bearbeta?
Jag insĂ„g inte hur mycket det hade pĂ„verkat mig psykiskt förrĂ€n ett halvĂ„r senare. Jag sĂ„g tecknen pĂ„ att det hade pĂ„verkat mig hela sommaren. Jag visste att jag hade vissa problem med att ge mig ut pĂ„ orörda sluttningar eftersom jag inte litade pĂ„ snön lĂ€ngre. Â
Var det inte ett alternativ att sluta Ă„ka skidor?
Never occurred to me. I realized that it would be the obvious choice for many, especially when I was having such a bad time and didn't even like skiing. I was fighting this fear so hard that it was super uncomfortable. It was more like a âwho's going to winâ situation. Is the fear going to win or am I going to win? I never knew if it was me having a gut feeling that where I wanted to drop in was not safe, or if it was my fear telling me that Iâm going to die all the time. With the PTSD (post-traumatic stress disorder) that I developed, I thought that I was going to die all the time, even in situations where an avalanche was 100% unlikely.Â
Ăr du fortfarande rĂ€dd?
Ja, jag Ă€r fortfarande rĂ€dd. Men jag vet inte heller om jag vill aldrig vara rĂ€dd. Den rĂ€dsla jag hade fick mig att börja trĂ€na mycket mer, lĂ€ra mig mer om snötĂ€cke, Ă„ka skidor med mĂ€nniskor som jag skulle lita pĂ„, och vara mer medveten om var pĂ„ berget jag skulle vara och varför. Om du inte lĂ€r dig om allt detta kan du inte fatta dina egna beslut dĂ€r ute. Och jag vill inte vara beroende av nĂ„gon annan för att fatta dessa beslut Ă„t mig, och bara följa â för det var vad jag gjorde den dagen.Â
Vad var din process för att ÄterstÀlla dig sjÀlv
Under veckorna efter olyckan var det kanske tvÄ veckor till av skidÄkning den vintern. Jag var mest i chock och tÀnkte inte mycket pÄ det. Men sedan, hösten efter, nÀr jag kom tillbaka pÄ snön, gick vi direkt ut pÄ en fotografering, och jag insÄg att det inte finns nÄgon chans att jag lÀmnar pisten. Men jag var tvungen pÄ grund av denna fotografering. GrÄtande under glasögonen kÀmpade jag mig igenom det. Och jag insÄg att jag har ett stort problem. Hela den vintern var en mardröm. Men jag tÀvlade fortfarande pÄ kvalificeringsturnén och kÀnde mig supertrygg pÄ tÀvlingsplatserna. Att bara ta sig till starterna var svÄrt eftersom man vanligtvis mÄste gÄ uppför nÄgonstans eller korsa. Det var en mardröm.
NÀr började det förÀndras?
"Jag Äkte skidor och var glad över att fatta egna beslut och skapa nya minnen av snön."
Hur förÀndrade denna upplevelse ditt perspektiv?
Innan olyckan hade jag aldrig riktigt förstĂ„tt hela konceptet med "Moder Natur har kontrollen." SkidĂ„kning betyder vĂ€rlden för mĂ„nga mĂ€nniskor. Men skidĂ„kning för mig Ă€r inte som en sport. Det Ă€r som meditation; nĂ€r du Ă€r dĂ€r ute, Ă€r det en kĂ€nsla. Det Ă€r definitivt en kĂ€nsla. Jag har inte hittat det nĂ„gon annanstans.Â
